septuRnus 64
Hey igen, Yami! Vi har inte skrivit din dagbok sedan många stunder
nu. Du stängde in oss i kamerahuset,
bakom linsskyddet och vi har haft ett delikat helvete att hitta
ut. Du tänkte enbart på att bilderna syns sålänge som DU
tittar. Vi har fått leva inuti
mörkret, blott bländade av dina inspirationsögonblick. Skulle vara
smidigare för oss alla ifall vi fick uppträda i digital form.
septuRnus 65
Alla poeter tycks ha rest på semester. Du trodde att de är på semester
alltid,
precis som du, fast du är hemma och arbetar. På sistone
har vi börjat bli figurer, riktiga i plast. Din dotter,
Yami, har gömt oss överallt i rummet
där man minst vet det, t o m bland låtlyriken. Vi anade aldrig att du
har en dotter. Så hög tid nu att ni plockar fram ett slott åt oss!
septuRnus 66
Ni somnade båda samtidigt, som om du redan var färdig,
Yami. Mitt i morgonen vaknade du med din hand tätt ovanpå
hjässan din. Vilka milda makter är det
som du undermedvetet håller borta?? Sugpropparna på
dina fotsulor och bläckfiskskallen i knäskålen skvallrar om
att apparaten redan seglat ut från din stad
medan du försöker rulla stenblocken allt djupare in i apans framtida minnen.