Allt ljust

förblev mörkt

dagens strålar silade sig ned

genom det draperade rummet

tomheten var fylld



rädslan hade sprungit bort

närvaron intill

lät tyget smeka min hud

för att lindra min smärta

den var oundviklig

inlindad i hopp

men känslan av att du fanns där bestod



skalade mig bit för bit