Att vilja ha men att inte våga fråga för att känslan av slutet kan bli verklighet.
Att sitta stilla och vänta på det som ger dig liv och inte våga gå emot det själv.
Att önska att någon kunde hjälpa dig, möta dig på mitten, sätta fart på livet.
Där sitter jag nu.

Kan du svara, för nu sitter jag fast
eller ska ja sitta här tills ja inser att jag faktiskt är ensam
tills jag inser att jag får gå den långa vägen till mitt mål och sno svaret jag vill ha
och få den känslomässiga tortyr som troligen väntar.

Kan du komma och möta mig och starta mitt liv igen, för jag sitter fast.
Rädslan för att röra mig kommer plåga mig här tills jag blir ensam i mörkret,
tills tiden har tagit sin gång och en ny gryning kan fylla mitt sinne.
Men då är det för sent.