Ack
vad dagen var kort
nu när natten är nära

Jag ser dimridån
sänkas över dina ögon

Hör skratten öka i oktaver
tydligheten i orden suddas ut

Hör trappan knarra till
varje cell i mig väntar

Jag vet hur det är att bli till åtlöje
jag har lärt mig att glömma nu

Sluter sakta ögonlocken
räknar sekunderna

ett
två
tre
fyra

sluta andas, lukten sticker mig i näsan
svider i mina ögon

Hindrar mig från att känna den första träffen


Förlåt, för att jag är jag