Du kom och lyste upp mitt liv, du var min i några få sekunder,
Du värmde mitt hjärta en liten liten stund. Men den lilla stunden var mera värd än nåt annat i mitt liv.
Under den lilla stunden han jag känna hopp, tro och kärlek jag hade redan börjat låta den lilla tanken leva att om du här föralltid skulle stanna..
Här hos mig ge trygghet och lova mig kärlek.
Men så försvan du lika snabbt som du kommit, och jag blev kvar i mitt mörker..
Med tårarna rinnande ner för mina kinder.
Med mitt hat och svek med mitt sönder brustna hjärta, och tankarna på dig.
Jag vet ej varför jag inte kan glömma allt det mörker som håller på att kväva mig, varför kan inget ljus hitta hit till mig?! Jag saknar dig mera än du någonsin skulle kunna tro. Hoppas du väntar på mig någonstans där ute...