Jag ser en kille vid en stor vit sten
en sten rest i hans ära och namn
en liten kille med själ så fin och så ren
har nu anlänt till sin vilande hamn

hamnen han for till är himlen ovan där
ära vare hans namn och helga hans moder
alla hans syskon dom hålla honom kär
också av mig som ville kalla dig broder

många år det skilde mellan oss två som vänner
en livstid och lite mer därtill
men alla som sett oss tillsammans dom känner
att vår vänskap den var tidlös utan något spill

så säg mig nu min gud och min herre
lova mig att säga som det är
varför inte ha tagit mig i hans ställe
och låtit den killen vara kvar här

blott fem år han blev den lille
idag är jag gammal och tärd
men mitt minne av den fine lille kille
jag alltid kommer att ha med på min färd.