I min värld byggd i papper lever jag ensam och är rädd för regnet. En gång trodde jag att det bara var socker som smälte i regn, men nu vet jag bättre. Nu samlar jag på paraplyer. En gång vägrade jag använda stora bokstäver, en annan gång små. Ibland hatar jag utropstecken och ibland glömmer jag punkter. Ibland glömmer jag att andas.
Och nu vill jag ha en liten privat kör som följer mig vart jag än går och som sjunger mushaboom när jag är ledsen. Jag vill ha såpbubblor uppspikade på väggen och ett stort träd som stoppar om mig om kvällarna. Jag vill ha sockervaddskärlek sittandes på en stol i mitt kök och jag vill ha en burk full av karameller som aldrig tar slut, som i sagorna. Mister Andersen får jag vara med i din bok?