När du var frånvarande allt för länge tvingades
jag bli jag någon annan

förvandlades sakta

kanske självvalt till viss del men för att överleva
bytte jag liksom skal

transformerades

allt det där som bodde där inuti fick värka ut,
ta större plats och jag sprack

bröt mitt jag ut

du valde själv dina ord, din martyrroll,
dina slagfält och krig att kriga

precis som jag

det var dina drömmar och din marchtakt,
jag försökte gå till

din jävla otakt

du tog av vår tid, slösade friskt,
som en tjuv stal du bitar av vår kärlek

kastade bort oss

förblindad av ditt ego såg du inte
vad som hände med dig

då också mig

nu tror du jag är densamma som då,
den tiden då det bara var vi

jag är förändrad

det känns som om jag måste ge mig av,
vill inte stanna men kan inte gå

måste hitta min egen takt