I en värld som var estetisk.
På en skola som var dramatisk.
Såg jag en man som var magisk.
Så jag försökte vara förförisk.
Efter ett tag blev jag väldigt metaforisk.
Och han blev symbolisk.
Då blev världen surrealistisk.
Och han bara mer och mer karismatisk.


Nu är världen logisk.
Jag optimistisk.
Och han fantastisk.