jag vill absolut inte visa min groteska ångest
inte visa hur trasig min insida är
inte erkänna för någon,inte ens för mig själv att jag
fortfarande älskar dig men det du gjorde mot mig den kvällen va droppen.
du svek mig värre än någonsin.
jag tror egentligen allt du ville va att känna att du svek mig in till benen och lämnade ett stort kött sår som blöder och varar av besvikelse och av sorg blandat med ett stort nypa salt som du strör i såret när du vet att jag går förbi och jag vet hur mallig och stolt du ser ut över att ha krossat mig till grunden där du inte kan få mig och sjunka mycket lägre.
i dina ögon är jag nog bara en jävla hund som du tittar ner på och spottar på.
men jag har bestämt mig, jag ska inte spilla mer tårar över dig.
och nu har jag verkligen insett,du kommer aldrig mer tillbaka.
och jag har nog kanske även insett att det kanske finns någon bättre där ute som väntar på mig och jag hoppas jag snart får möta henne.
undrar vad hon heter,hur hon ser ut,hur hennes röst låter, hur pass mycket kommer hon förstå mig.
undrar ifall hennes hår kommer vara lockigt eller rakt...
kommer hon ha blå fina ögon?
kommer hon ha små fina mjuka händer?
kommer hon ha små fötter som ser så fruktansvärt små ut jämfört med mina?
kommer hon bli den jag kan dela en fin jolle med en fin härlig sommar kväll hand i hand med?
ääh vad fan.....undrar egentligen om hon ens finns. fast det sägs ju faktiskt att det finns någon för oss alla. men vetifan om det stämmer alls.
det enda jag vet ikväll är att det känns som om en tumör växer inom mig och jag känner suget efter brasset som får mig och dansa och sjunga och le
och att jag vet att mitt liv är som en broder daniel låt.
sorgsen,hemsk,med en nypa lycka men mest förvriden brutal ångest som sakta växer som en tumör i mig.
god natt och ge mig brass för jag vill kunna dansa,sjunga och le igen.