Förändring
vi visste att den skulle komma,
komma smygande.
tassande på tå.
vi kunde förberätt oss.
kunde tagit vara på tiden vi hade,
vi hade tillsammans.
men det är lätt att vara efterklok,
att tänka efteråt.


Och vet du,
nu saknar jag dig.
inte lite, utan mycket.
jag saknar dig så att det gör ont.
ont i hjärtat av saknad,
och rädslan för att någon annan
skulle få min plats hso dig.


Ska jag fortsätta oroa mig?
eller, lovar du att det alltid kommer att vara som då,
du och jag?