Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vet, men tvekar

Flyger utan mål
Eller flyger jag ens?
För jag har aldrig vågat
Jag blundar och tänker
Så här får det väl förbli
Rosorna kommer aldrig blomma
Det var inte meningen så
Letar förbryllat efter den gud som aldrig fanns
Varje andetag gör mig medveten
Mörker skyddar
Ljuset avslöjar
Det som alla en gång visste
Med vingar och en famn
Det var allt jag någonsin önskade
Dags att ömsa skinn
Snälla tvivel, försvinn




Fri vers av Tovigatove
Läst 131 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-09-23 15:30



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Vilken jättefin dikt, mycket känsla i den..
2009-09-26

  Quasimodo
Känns som mycket att våga vara och bli det man är och känner, modet för allt som ska komma och bli !!!
2009-09-23

  Västeråskille
Man lever sig in i frustationen. Sökandet och viljan att hitta in på rätt spår igen. En välskriven och underbar text
2009-09-23
  > Nästa text
< Föregående

Tovigatove
Tovigatove