Tunga steg mot huset
Trähuset som hyser de döda
Korsvirke av bästa kvalitet
Måste över den höga tröskeln

Ett svagt ljus sipprar ut
Dörren ännu inte vidöppen
Vill fly, men förmår inte
Ett löfte håller mig kvar

Bädden så bländande vit
En man vilar där
Vita fotsida kläder
Hans händer kalla, han ansikte stelt

Röda nejlikor strödda
Likt en krans inför en fest
Likheten med en brudgum slår
Lugn och värdig, så beredd

Hans kvinna går runt sängen
” Du har aldrig varit vackrare, min käre”
”Jag älskar dig”
Varsamt smeker hon hans kind

Sånger från förr viskas från hennes mun
Hon sjunger för sin älskade
Stilla vaggar hon sin man till ro
Inga tårar skymmer blicken

Skuggorna från levande ljus
Mjuka och mildrande
Brud och brudgum tar farväl
Lätt böjd kysser hon honom

I tystnad dröjer vi kvar
Vissa om att tiden runnit ut
Minnet av en kärlek
Ristad med ömhet i min själ