Isabella Bellas perspektiv ;

Tillslut kom vi fram. Framför oss var den fridfullaste platsen åtminstone som jag visste om, den övergivna stranden som jag så länge längtat efter att få besöka igen. Och nu gör jag det, med min käraste Anton.
’’Wow vad fint det är, fortfarande.’’ Säger jag.
’’Visst är det?’’
Vi kliver av cyklarna och lämnar dom på stranden, vi tar med våra korgar och går ner mot vattnet. Jag känner med handen efter vattnets temperatur. Inte så jättekallt är det. Solen skiner mig i ansiktet när jag tittar mot min vackra Anton som står och ser in i mina ögon. Vi går som vanligt under tystnad, men vad jag är lycklig inombords. Jag känner mig som ett litet barn. Vi breder ut dom två filtarna, som båda är mörkbruna på stranden. Och vi sätter oss ned.
’’Jag är inte hungrig riktigt än, jag vill bara lägga mig ner och koppla av.’’
’’Samma här.’’ Svarar jag Anton.
Han lägger sig på sin filt, och jag på min. Snabbt blir jag värmd utav solen, och jag kan inte längre hålla mig ifrån Anton. Jag sätter mig upp och smeker hans kind med min ena hand.
’’Så länge…’’ Jag tvekar, men nu, nu måste det ske! Jag älskar honom så, han måste få veta det!
’’Så länge har jag älskat dig, varit förälskad i dig. Nu kan jag inte längre kväva mina ord och mina känslor. Jag älskar dig verkligen, jag vill spendera hela livet med dig. Och det är enbart dig, Anton, som jag älskar och någon kommer att kunna älskar såhär mycket!’’ Det hela sades snabbt av nervositet. Men utav hans chokade, men det såg även lite lättat ut, ansiktsuttryck så förstod jag att han hade hunnit höra allting.
’’Isabella Bella, du sta orden rakt ifrån mitt hjärta.’’
’’Så du känner det samma?’’
’’Om jag GÖR? Jag har nästan spruckit utav alla dessa känslor. ÅH du kan inte förstår hur lycklig jag är nu! Som jag egentligen alltid varit i din närhet!’’ Han reste sig upp, drog upp mig och såg ner i mina ögon. Vi stod så nära varandras läppar nu. Jag har aldrig kyss någon förut, men dina läppar får mer än gärna vara dom första som kysser mig. Dina läppar är dom enda jag vill ha. Och så händer det, det jag törstat efter under så många år. Antons läppar skyndar sig närmare mina och kysser mig. Jag känner mig rodna, och mitt hjärta skriker av lycka. Jag älskar denna dag. När han drar undan sitt ansikte från mitt vill jag bara hoppa upp i hans famn men jag behärskar mig.
’’Det där var första gången jag någonsin kysst någon…’’ Sade jag.
’’Samma här, och min vackra Isabella Bella dina läppar är lika söta som sockervadd och lika mjuka som bomull.’’
’’Anton… Tack för allt.’’ Han skrattade bara, så vacker han är. Våra händer som passar perfekt för varandra höll nu i varandra och jag tror att både jag och Anton kände att vi var tvungna att springa bort ltie energi. Så vi sprang fram och tillbaka på stranden, skratta och bara var lyckliga. Av utmattning så sjönk vi båda ner på filtarna sedan och jag pressade mitt huvud mot hans bröstkorg som snabbt åkte upp och ner.
’’Isabella Bella, du vet att vi alltid pratat om att rymma, bara du och jag. Vill du verkligen det?’’
’’Ja, mer än gärna. Jag vill se hela världen tillsammans med dig.’’
’’Bra. Då rymmer vi någon gång snart då. Men nu vill jag bara njuta av din närhet.’’
Han kysste min panna, och bortåt himmelen så började solen gå ner. Vi skulle alltså få cykla hem under en stjärnhimmel. Så vacker världen ibland kan vara.

Hade jag aldrig mött dig, ja vad hade hänt då?
Jag vet inte min kära Anton
Men mitt hjärta är fylld utav kärleksord till dig
Jag älskar dig verkligen.