En ljuvlig sälta mättar havets vind

vår snipa lämnar hamnen för att tömma

de hummertinor om vars fångst vi drömma

när båten hoppar ivrigt, som en hind.

Vid Västerhavet knyter hösten näven,

en gest som ger besked om all den styrka

som ryms i den natur vi alla dyrka

och bränningarna skummar sig kring stäven.

Du stora hav, som både ger och kräver,

trots alla offer som i djupen vilar

jag märker att jag sitter här och smilar 

och tillber varje andetag du häver.