Jag skulle vilja leva i en saga, vara en modig riddare till häst som räddar den vackra prinssesan som är inlåst i ett torn.
Vara en fattig tös som senare får chansen att dansa med en prins i ett gyllene slott.
Vara en fattig pojke, hittar en en lampa, med en ande innuti, Jag får tre önskningar och den tredje önskningen är att befria anden, där får jag en vän för livet.
Senare viner jag en vacker prinsessas hjärta.

Vem skulle inte vilja vara med i en vacker saga?
Själv har jag alltid drömt om att vara med i en och ändra på handlingen.
Tänka, tänka mycket djupere en andra gör, för att sedan ändra början, ändra mitten av sagan och till slut ändra slutet.
Sagor blir mycket roligare om du själv ändrar handligen till det du själv vill.

Men det bästa med sagor måste endå vara att dem flesta slutar lyckligt, det är endå det som livet handlar om, att man ska dö lycklig.
Slutet gott , allting gott.

Eller, är det så?
Alla i hela världen har sin egen saga, men dessa slutar inte så ofta lyckligt.
I sagor så lever man lycklig i alla sina dagar, men i det verkliga livet är det inte så.
Själv tycker jag att det är synd, alla människor ska ha rätt att vara lycklig, men dem blir stoppade på vägen av personer som tyvärr blir lycklig över att förstöra andras lyckliga slut.
Hitler till exempel ville skapa sitt lyckliga slut, men han tänkte inte på att han förstörde många milioners andra slut.
Nu var det bra att hitler blev stoppad ifrån att själv bli lycklig.
Misssupfatta inte mig nu, men även hans lyckliga slut blev förstört.
Nu är det inte så att jag tycker det är väldigt dåligt utan väldigt bra, vissa lyckliga slut måste förgöras.
Men de flesta lyckliga slut som förstörs är dem som inte behöver förstöras.

Om vi bara hde levt i en saga där alla hade fred, var vänner med varandra och alla lyckliga slut skulle inte behövas att förstöras.
Tuvärr är inte livet som en saga.

En saga, Ett liv