Under den Viktorianska erans litterära
epok,
framträdde en ung Alfred Tennyson
1809-1892 brittisk lord och poet,
med två diktsamlingar 1830 samt 1833,
vilka båda rönte negativa omdömen.

Detta resulterade i att den redan så
litterärt bevandrade Tennyson förhöll
sig ifrån offentlig publicering i nio år,
för att förkovra sig i diktens förlovade
världar,
vilket 1842 gav honom en triumferande
revanch,med en samling där han även
smugit in tidigare refuserade dikter,
till upprättelse.

Ett fall före uppgång således !

Tennyson var en solid diktare,
om än brådmogen
var han från grunden
skolad av sin far
"In a wide litterary education".

Att bli en av staten stadfäst hovpoet,
gjorde honom även till ett grandiost
monument för den odödliga dikten
"Ring out wild bells"

*