Dimmans poesi poserar modell för sanningen. Om videung dina andetag nära så nära. Som rimfrostens änglar. Kind mot kind. Silverglänsande midnatt och jag anar vissna löften som torkats och pulveriseras i mortel av granit. Då leoparden gömmer sig bakom svart sammetsröst avslöjar hon sig med strassbjällra runt sin hals. Mina fotspår följer hennes tassavtryck i snö av rosenkvarts. Älska de vitsippor på äng av vår och ödmjuka vingslag i nattens hav av din skönhet består.