vi var skygga som rådjurskid
men bakom våra stora ögon
bar vi hjärtan av guld:
fast våra hjärnor famnade ett mörker
som vände våra handflator mot världen

vi samlade på drömmar och sagor
och ägde de vackraste ögnblicken
om så bara i sinnet:
för allt vi ägde var illussioner

vi jagade anledningar och varför -
meningen som egentligen inte finns,
bara är något man måste tänka sig
när man inte orkar leva,
då det måste finnas något mer
än vad som tycks för att man ska fortsätta

vi bar varandras anförtroenden
nära och allvarsamt, som vore de
våra egna hjärtan, jag skulle aldrig
svika en vän

-

vi har pendlat i våra vaggor av melankoli
och fast tiden kan tyckas evig
har sekundrar blivit år, nu är vi vuxna?
nu är vi mitt uppe i alla frågetecken
och vi kan inte ställa oss vid sidan om
och säga, jag klarar inte det här
för då är man så gott som död

så när du känner att
dagen är för lång, natten för mörk
och andetagen för svåra att ta
glöm då inte att du har mina händer
och du har mina öron, du har mitt hjärta:
aldrig sluter jag mina händer för dig
eller vänder mina handflator emot dig