Du fingrar på pianotangenter, vet inte vad du borde säga. Om dina fingrar kan.
Om ditt hjärta vill. Din röst darrar. Du låter otydlig, som en dimma som inte släpper igenom allt, förgäves försöker. För tangenternas styrka bär inte längre. Din röst är så svag i din vilsna sång. Som suckar med klanger som sakta tonar bort, lämnar rummet genom ett öppet fönster.
Andetag med frostvingar sveper emellan oss.

Vi borde stänga fönstret säger jag.

Men vi låter det vara.
Kanske vill vi också känna hösttonerna som blommar i trädens grenar. Fukten som fryser till över växterna i denna natt.