Hon vill tro på varje ord hon hör.
Att hon är vacker, att hon duger, att hon inte förstör.
Hon vill gärna tro att det finns en sanning i din röst.
Att du inte lurar henne, att hon inte är någonting som betyder meningslöst.
Hon vill se dig i ögonen och hoppas att kunna se.
Att det inte finns några lögner, att du inte är en ond fe.
Hon försöker att tro er,
Men inne i hjärnan ekar det, det är lögner.
Så hon sluter ögonen och blundar hårt.
Fast hon tycker det är svårt.
Hon vandrar bort.
I tron att hon inte duger, att hon fick fel kort.
Hon suckar, hon gråter.
Men hon övar i speglen på hur sin mun ser ut när den ler.