Det händer att jag famlar,
fortfarande osäker
på vem jag är
trots att jag är
eller borde vara
gammal nog att veta
bättre, tankarna
kommer när jag känner
att jag inte riktigt duger
när jag har för lite pengar
för att köpa dyra kläder,
märkesbågar, dyr frisyr,
när mina kunskaper
inte riktigt räcker
när jag känner mig tyst
och dum och inte vet
vad jag ska säga
för nåt trevligt till andra
när jag är osäker på kläderna
och vet att skorna bara
är bekväma, inte snygga
när alla andra är perfekta,
välutbildade, solbrända, vackra
omgivna av sina perfekta
vänner och anhöriga,
precis lagom gamla,
när jag, jag bara....
...bara, vad ska jag säga;
slösurfar och handlar på rea
och läser böcker som är svåra
och försöker avstå från att deppa,
äh det är bara att le och vinka,
le och vinka, vinka och le, vinka...