Jag sa att jag ville ta bussen till Kärleken
Ligger det här? sa du
Jag svarade nog inte för jag var inte helt säker

Kanske var det inte ens till Kärleken jag ville åka
utan bara bort och det verkade som en bra idé då

Du la en hand på mig och sa
Din hud är den bästa som finns
Sockerdrickapirret bubblade alldeles oemotståndligt i
hela mig och jag vet inte om du märkte något
för jag sa ingenting

Jag gör så ibland
Om jag inte säger allt så säger jag allt oftare ingenting alls
Du där emot säger halva saker
Halva meningar som ingen kan tyda och sedan tänker du resten för dig själv
Jag tror aldrig jag kommer förstå
eller så är det precis det jag gör

Vad vet man egentligen och vad är viktigt?
Jag tror att du vet sånt så jag lyssnar på dig
Jag tycker plötsligt så mycket om att lyssna på dig

Och när jag sa att jag ville ta bussen till Kärleken
så visste jag inte att den låg så nära

Jag tror ibland att du inte är på riktigt
Att du är en önskefantasi som jag hittar på för att glömma
tankar, känslor och ord som gör ont
Saker som kastats på mig och gjort lika ont som stenar
fast inuti

Ibland tror jag du är en låtsassköld mot dom - stenarna & kastarna
Men så möts våra blickar i en tunnelbanevagn, på ett fik med
skinnsoffor, mellan hysteriska blinkande lampor, säkerhetspoliser och idioter
och utan att vi säger något förstår jag allt
Tror jag

Ingenting känns som verklighet med dig
allt är så oväntat
och otroligt
och oriktigt
men ingenting känns ändå
oviktigt
sånt är inte jag van vid

Jag sa att jag ville ta bussen till Kärleken
men jag visste inte att den fanns precis bredvid mig då
mitt i ett regn som gjorde skillnad mellan vinter och vår
och allt kändes som en mellanstadielåt
där vi gick
och jag tänkte för mig själv
Hos dig är jag stark
Hos dig är jag underbar
Hos dig har jag allt
Men vågar jag stanna kvar?