En blick.

Ett falskt löfte om en blick jag aldrig fick.
Jag vänder mig om innan jag förstått att du gått.
Och det är väl vår melodi, ingen väntar, ingen stannar, bara sorti.

Det är dömt innan vi påbörjade det som aldrig får ett slut.
Kalla händer, varma tårar, frågor kanske ställs, klingar ut.
Vem är jag om du inte bekräftar att jag finns,
vem är du om jag inte längre minns,

hur detta blev oss och det är allt som finns kvar.
En gång kunde jag skratta åt misären som var.
Och det är väl vår sång, sången om tappad tro, sången om tidens gång.

Mina tomma tankar bekräftar vad du tänker.
Om det ändå kunde finnas ett liv för oss efter döden.


för det här är inget bra