Två oseende ögon stirrar in i mina och försöker fundera ut vad jag vill ha
Självklart är det redan dömt att misslyckas,
för det går inte att fullt ut äga andrahandsvaror

Grumliga tankar vill tränga igenom min tandrad,
men slås undan av en snabb och behövande tunga
Fingrar lämnar brännmärken på min hud,
de söker uppmärksamhet av mina nervtrådar

Kan jag finna min mening i dina andetag som blandas med mina
Jag tror inte det,
och vet inte ifall jag vill finna den heller,
men det finns inte så mycket plats till eftertanke under din tyngd

Skulderbladen sträcks ut maximalt,
som om de tror att de fortfarande bär på vingar
Fånigt, eftersom med vikten jag bär på skulle vi aldrig kunna lyfta

Längs din ryggrad finner jag små gömmor,
jag önskar bara att jag fick plats

I mitt medvetande är jag en enorm svart tingest,
egentligen oformlig men ändå kännbar,
bara en känsla av något som ingen kan klara av,
förutom i det falska skenet från en nattlampa

Din kropp bryr sig inte för den vill inte ha mig heller,
den vill ha vad den kan få och det har den redan fått så många gånger ändå
Men om det är allt jag kan ge,
bör jag inte ge det då?

När jag blundar ser jag mig själv fjättrad mot en vägg av självhat och destruktivitet
Fjättrorna är dina händer,
men dina ögon ser fortfarande inte

När du är inuti mig är du mest inuti dig själv egentligen,
och jag antar att jag är förlorad till att säljas på auktion mot högstbjudande

Och varje gång nöjer jag mig med mindre,
för jag vet att jag inte är värd mer