Jag önskar att jag kunde klicka ctrl a delete,
så att du försvann från mitt dokument.
Men du är ju som ett melodifestivalenbeat,
och jag fastnar i dig som om jag trampat i cement.

Jag har faktiskt försökt få bort dig ur min hjärna,
men då blir det kortslutning direkt.
För mig är det lika fel som ett bröllop utan tärna,
och allt hamnar utanför min tavla som jag döpt till "Perfekt."

Jag har sett oss för min inre syn så många gånger.
Allt ser fint och galet ut.
Men sen vaknar jag upp och är full av ånger,
för att jag hittade på den där förbannade sagan med ett lyckligt slut.

Jag tror inte på allvar att det kommer bli vi.
I så fall hade jag aldrig skrivit det här.
Jag vet att mina ord om dig bara är slöseri.
Och om du hade velat vara nära mig nu så hade du inte stannat där.

Jag vill säga att det här är det sista jag skriver om dig,
men jag kan nästan lova att det kommer en text till.
Det här är i alla fall ett tappert försök, okej?
Och innerst inne vet jag att jag KAN släppa dig.
Om jag bara vill.