Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förkolnade vilja

Jag förnedras av orden på din tunga
De smälter mig

Du drar sakta i tråden
Lindar mig långsamt, runt ditt finger
Stjäl mitt hjärta

Hjälplös
Står jag där
Tills du drar lite till i snöret
Jag faller

Kärleken brinner till sitt pris
Du tar min självkänsla, och mitt värde
Ty det är dyrt med bensin
Till ett hjärta som ditt

Alla uppoffringar för din famn då regn föll emot fönsterrutan
All kärlek
Blir till kol

Svart, och helt utan liv
Död och försummad som en påkörd kråka vid vägkanten

Jag vågar inte gå
Rädslan behåller chansernas dörr igenbommad

Vem tors lämna sitt bränsle
Och ta egna steg i livet
Ty det är dyrt med bensin
Till ett hjärta som ditt

Kanske dyrare,
Att våga hitta sig själv?




Fri vers av Linda Gustafsson
Läst 172 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-03-01 17:21



Bookmark and Share


  Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
Fint skriftar du här, varsam och omsorgsfull med orden, om kanske en kärlek som kan ta mer än den ger, och det svåra i att känna att man egentligen bör lämna, men rädslan att lämna det invanda för det nya okända bromsar...samtidigt som energin till att göra det långsamt tynar..
2011-03-01
  > Nästa text
< Föregående

Linda Gustafsson
Linda Gustafsson