Borde jag kanske ta chansen att lyfta denna gången
Bortom den tes som ensamhetens bekvämlighet bär
Det lockar att hålla din han igenom parken och tvivlet dör på kuppen
Midsommar är nära och jag vill dela dansen med alkohol i blodet
Våra stunder kanske bara har börjat
Mitt i tvivlet känner jag din hand

Fast vem vet var sanningen slutar,
Många tussilago blir överkörda vid vägkanten
Vårsolen orkar inte vinna över avgaserna
Kanske suckar tvivlet just dylikt, precis som våra andetag

Du säger ömkling, vi lever bara en gång
Låt den lust som kan delas få leva
Kanske har du tyngd i dina ord, utströdda under himlavalven
Kanske bör jag chansa
Plocka den tussilago som växer där tvivlen rår
Och sätta i vattenglas på ett bord

Ty har den bara vatten och sol
Har vi kanske den kärlek som är nog
För att kunna växa genom ett delat liv

Så vacker i sin enkelhet
Du är min tussilago
Denna vår