Månskensdans
Två kroppar, tätt ihop
Dansar till musiken av ett regn

Blott så genomskinligt
Mer än,

Vad dropparna osynligt färgar
Ty allt jag äger
Drömmar,
som härjar

Väcker kroppen var småtimme mörk
Som svarten
Skriker högt
Om dödlig ångest i natten

Det känns så starkt att känna ingenting
Tomhet,
Väcker frustration
I allting allmänbildning inte vet
Föds
En djävulens komet

Det gör ont

Att inte veta rätt
Varken som fel
Ett evigt vel

Pågående
Trånande
Efter ett hånande

Det jag känner
När bara mörkret är min lyssnare

Av ett livs saga,
Min egen
För trasig
Att laga?

Sy igen min blottade själ
Du ängel
Där bredvid
Med enkla stygn,
Som giva frid

För ett inre
Otämjt och blottat

Visa
Vad tanken tors prisa

Rädda min natt ifrån mörker
Med bekräftelse, Kanske en aning desperat
Men vad gör man inte
För att hitta

Ifrån mörkret som föder allt det skygga
Till pånyttfödelse,
Det trygga