Vid bakkanten av museets kaj
My hole shit skärgård
Brainstormar känslor
Genom mig
Jag är rädd att fyllona vid kajen tar dig nu
Strålarna täcks bakom den salta barbord och elden står högt i skyn
Uddevalla bränner i mig
Hamnen lockar och hundar slåss i hets
Den unkna doften av avslagen pilsner gör mig inget
ty den förlorar mot havets lockande längtan
Halleluja, i ljusa slitna gamla jeans genom parken
Tonåringar fikar i möte med våren,
Jag vet att jag är annorlunda som sitter här
Blott mår jag finare
Än någonsin
Kanske stör vågorna poesins ord nu
Meningslösa meningar krockar dock
Med salta vindar som drar i mitt hår
Ner till busstationen och tillbaka
Jag längtar efter din hand
Så vackra är dessa dagar
Blott så längtansfulla
Efter en famn att dela
Vi är här nu
På olika plan
Gå gå, genom parken gå
Det finns inte längre
En famn för oss två
Älskade passionerade krigare
Kanske bragt de sina liv just här
Tusen år tillbaka, i samma motvind jag känner nu
Med samma längtan
Efter företeelsens
Saknad
Sjungande vind i solen
Värmande stråle emot min hud
Jag giver denna sång till alla de
Som sitter vid kajen
Och nynnar på sången utan att dela
De salta tonerna