Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vid bakkanten av museets kaj

My hole shit skärgård
Brainstormar känslor
Genom mig

Jag är rädd att fyllona vid kajen tar dig nu
Strålarna täcks bakom den salta barbord och elden står högt i skyn
Uddevalla bränner i mig
Hamnen lockar och hundar slåss i hets

Den unkna doften av avslagen pilsner gör mig inget
ty den förlorar mot havets lockande längtan

Halleluja, i ljusa slitna gamla jeans genom parken
Tonåringar fikar i möte med våren,
Jag vet att jag är annorlunda som sitter här
Blott mår jag finare
Än någonsin

Kanske stör vågorna poesins ord nu
Meningslösa meningar krockar dock
Med salta vindar som drar i mitt hår
Ner till busstationen och tillbaka
Jag längtar efter din hand

Så vackra är dessa dagar
Blott så längtansfulla
Efter en famn att dela

Vi är här nu
På olika plan
Gå gå, genom parken gå
Det finns inte längre
En famn för oss två

Älskade passionerade krigare
Kanske bragt de sina liv just här
Tusen år tillbaka, i samma motvind jag känner nu
Med samma längtan
Efter företeelsens
Saknad

Sjungande vind i solen
Värmande stråle emot min hud
Jag giver denna sång till alla de
Som sitter vid kajen
Och nynnar på sången utan att dela
De salta tonerna




Fri vers av Linda Gustafsson
Läst 264 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-04-08 18:55



Bookmark and Share


    tramp
§livspoesi med en fin rytm kan nästan höra västerhavet som andas där i bakgrunden

applåd !
2011-04-16

  Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
Tack för denna sång...:)
Vederkvickande, fint som alltid att läsa dina dikter med ett poetiskt uttryck som tilltalar mig!
2011-04-08
  > Nästa text
< Föregående

Linda Gustafsson
Linda Gustafsson