Du skriver

Men du skulle bara veta
hur det strömmar
i mina blodådror

Hur det
värker
i mitt inre

Åh, vad klyschigt allting är
så äckligt klyschigt

Och jag hatar att jag blir så svag
att mina knän egentligen viker sig
brutalt under mig
trots att jag sitter ner

För jag har aldrig
i hela mitt liv
träffat något finare
än du

Och jag har aldrig
i hela mitt liv
träffat något brutalare
än du

För du kan fylla mitt hjärta med bubblor
lika snabbt som du kan sänka det med
tusen nålar

Det är aldrig jag som
hör av mig

Alltid du som bestämmer
när vi ska
prata
För det gör vi bra,
kallprat
som inte betyder
ett jävla skit

Och jag lyssnar alltid på "9 crimes"
trots att den stämmer in så
jävla
fel

Det var jag som delade med mig
av hela mitt inre
mitt hjärta
mina vener
min hjärnas tankar

Du sa nej,
nej





nej






Och jag sa


nej,



nej






NEJ!!!!!!!!!!!!!!!!



Lämna

mig

inte




nu




Månader,
jag kan inte räkna

men månader har gått



sedan du sa det där nejet



Och det bleknar
för var dag
som går



Det är inte lika hårt
längre

Inte lika rått,
som det var innan


Men älskar?







Det gör jag,
lika hett



och brett







För yppar du något av orden,
de tre eller något annat gyllene


faller jag lika hårt
som en cementklump
mot marken




Jag är fortfarande


lika äckligt






kär






i dig


som jag alltid



kommer att vara