Om barbiedockans huvud ramlar av
Går jag till mamma som sätter dit det igen

Fast så var det aldrig
För mamma var en självständig kvinna
Och skulle ge mig samma inställning

Så jag skärmar av
När problemen hopar sig vid horisonten

Men så är det inte
Det enda som finns emellan
Är kilon som ökar i antal

Läppar som viskar nej
Nyfikenheten undrar stilla

Jag missar något fantastiskt
Männen vill visa mig detta under
Som levereras i kletigt skum

Och jag kämpar mot mardrömmar
I förnekelsens glada alkohol med pizza

Mannen jag saknar
Är pappan med svagt hjärta
Som brast

Springer loppet som är förlorat
Jag kommer inte levande från det här

Vännerna skrattar i korta kläder
Suddigt smink
Missar jag något?

Nog är det så
På klippans avsats

Jag förstår inte
Ser inte det andra ser
Tappar fotfästet

Vad betyder det om jag rakar håret?
Det är bara död näring som tränger ut ur skallen

Något att släpas längs en väg i
En öm punkt i själen
Som aldrig blir bra nog

Föreställningen om mitt liv
Möts med hyllande rop

Men jag ser inga ansikten i dimman
Jag ser bara platsen
Där ingen sitter

Så är det bara att gå och lägga sig
Vänta på en annan dag




Att hålla ihop

När allting annat

Faller isär