likt en fjärill som fångas i en håv,
fångad, fängslad,
ja av misstag öppnade dörren,
dörren till mitt hjärta,
där inna de va kallt så mörkt,
ett ljus, likt en kvinna genom mörka skogen går med en lykta lyser de upp,
ja försökerr hållla tillbaka, ja får inte bli sviken,
under masken är ja bara ensam å räd,
masken ja bär skalar hon av, ser mitt rigtiga jag,
rädslan sticker i min kropp då ja håller om henne,
ja vill ge henne allt, ja vill ge henne mej,
svaren fångas i vinden, viskar sanningar som bara få förstår,
påverkar mej som om ja injecerat fotogen,
då värmen å branden i mitt hjärta bränner hennes å min hud,
kärleken som skapar err då ja tappat fokus å insperation,
då ja legat på dödsbädden i nästan ett år,
tebax igen, fångslad i rullstolen, brännskadad som ett monster,
hon vill ha mej endå, ja måste släppa rädslan i morgonbrisen,
ja måste se henne igen, röra henne, hon kommer, ja väntar, ja längtar,
med all min smärta då ja brunnit på huden,kärlekens känslan lindrar,
bättre än min morfin, hon smittar mej, ja blir förälskad å öppnar mej,
men hon har ingen aning om att ja kan säga ordet kär.
ja säger de nu, ja e kär, ja e skör, va försiktig, då ja går sönder så lätt,
låt mej älska, älska kärleken.