Fångad i mitt eget hat, kärleken den har gått
Levande död, lyckliga stunder är bara ett minne blott
Jag andas tungt i denna oändliga striden
Försöker att se men det verkar inte som det blir bättre med tiden
Jag hoppas du förstår, att allt har satt sina djupa spår
Inte ens jag vet hur jag mår, hela själen är täckt av sår
Jag ristar väggarna fulla med blod, det är här det står
"Från början ett underbart liv men numera killen som är instängd år efter år"
Galen och sjuk, våldtagen mentalt
Märkt med synder, livet förändrades brutalt
Hur länge klarar man av att leva på detta sätt
Där man konstant lider av allt som man sett och allt som skett
Livet kommer bara en gång, det finns bara en upplaga
Låt mig informera att livet inte alls är någon saga
Vissa har det bra, andra vi präglas av alla hårda grunder
Där man kan ramla och inte kommer tillbaka upp i vissa stunder
Bakom min hårda yta finns bara rädsla, jag är inte tapper
Jag kommer rista in mina sista ord med penna på papper