Liten fågel syns speja från gren
med mage som siden och fjunigt len
Han ekar så ensam i skogens sal
Möts utav fukt i luft så sval

Det doftar av trädens gulröda fällning
i dag som går mot sommarens kvällning
Med hoppfull blick mot kommande färd
förenas med flocken i gråtonad värld

Himlen är blek i nyanser av grått
Gräset så dämpat, gulblekt och vått
Från skogen dovhjorten, ängsligt gläfsa
stugfolket stannar med lövspillet räfsa

När ögon förvandlas från lugn till skräck
mot gyllene pälsen skymtar vit fläck
Stillheten bryts av kvistar som knakar
Den mjuka mossan i marken skakar

Haren förskrämd ur hålet ser opp
vädrar med nosen, tar flygande hopp
Snabbt det rofyllda åter tar makt
Ur glömda grönskor lyser en prakt

Nyfikna svampar invaderat i trupp
stolta modiga, när blomster gett upp
Luften känns kall av isande vind
Sticker som nålar mot känslig kind

Allt nu har vissnat, falnat och dött
vilar mot jorden segt och blött
Dagarna flyr i slumrande vila
in i gryten syns rävungar kila

Solstrålar gömda, synes ej mer
En snöflinga faller så sakta ner
Vintern brer ut sina vita vingar
Lucia hoppfullt om julen klingar