Solmånen väntar,
kvällsbrisen tystnar,
målar en spegel
av gröna mossar,
i sköraste glas,

hastigt bryts
av hoppande löjor
Sprickorna läks
lekande lätt

Solmånen skymtar
ivrig i dungen
glödande röd
jagar den dagen
snabbt i sömn

En ensam tärna
smärtsamt ekar,
tar av sommarn
sitt sista farväl 

Solmånen ler,
värmande trygg
mot svart himmel
Sprider sitt hopp
i septembernatten

Väver en matta
ett ljus i mörkret,
visar mig stigen
i glittrande guld