Våra ögon möts
tiden står stilla
vinden smeker
din älskades hår
försöker vidröra ditt hår
men stoppas av en osynlig vägg
den osynliga väggen
existerar och den
är en börda på dina axlar

Din älskling gråter
och molnen hopar sig
vid horisonten
och du sträcker fram din hand
en hjälpande hand
medan hennes hand
försvinner ut i tomma intet

Du försöker kyssa din
älskades tårar som
förvandlats till blod
medan dina tårar
sedan länge har sinat
trots havet
trots vinden
i evigheten

Din älskling syns ej mer framför dig
hon är uppslukad av vinden
vid solen intill paradiset port
du saknar nyckel
för att äga tillträde

Du placerar ett foto
av din älskade vid stranden
och begraver det i sanden
med ett rött hjärta virat
runt en ros
för kärlek i tid
och evighet