vad tusan i helvete, sa grodan. vad är de nu sjöng lärkan?

grodan: varför ska du alltid vara så himla glad, det gör mig bara ännu mera irriterad

lärkan: men de e ju sådan som jag är. jag är lixom den glade och du är ju den som är sur och irriterad jämt.

grodan: men de e ju ditt fel lärkan. om inte du irriterade mig så mycke skulle jag alltid vara en ljusglimt på denna jord.

lärkan: jaja, kan ej rå för den jag född till är...lalalallala,tralallalaala...

grodan. ÅHHHHHHHH..... käften

Lärkan: ta o ge dej nu grodan, du skulle kanske gå i terapi

grodan:hmm eller sluta umgås med dej kanske.

lärkan: det blir nog jag tvungen till att se till. för jag har annat att slösa mitt liv på,en en bitter stackare som dej grodan. jag älskar dej men du är alltid så negativ och de börjar jag bli trött på nu. hejdå grodan..

Grodan skriker: SKÖNT,dra din tönt.

Grodan: svikare.... SKIT, NÖRD, ..... Feeeeeeeeeeeeegis, dra bara

Men lärkan hade flugit sin väg.

Grodan gick hem, vad tomt hemmet var. slängde de gamla bilderna på lärkan o honom tillsammans.

Grodan: snyft och snörvel vad ensamt de var


Grodan tog upp de bilderna igen och grät tyst och sen högt. tills han la sej ner och bad till gud att han bäste och älskade kunde komma hem igen.

Men lärkan var borta, för alltid.

Grodan var ensam resten av sitt liv och satt alltid hemma o grubblade och ångrade allt.


Så kan de gå när inte haspen är på, tänkte lärkan o la sej ner på sin solstol igen...