Vi lär oss 15 procent av det vi hör 10 procent av det vi läser och 75 procent av det vi upplever, vi MINNS det…

Vad minns du?

Minns du högstadiet? Minns du hur dom tuffa tjejerna skolkade hemkunskapen för att dom skulle fan inte bli några jävla hemmamorsor i alla fall
och hur dom senare valde barn & fritid för att kunna bli jävligt mycket bättre kuratorer än dom som dom själv råkat ut för.


Minns du hur sportnördarna brukade showa på gympan,
man vet inte om det var för tjejerna eller för varandra
eller någon blandning av båda sexuellt anspelande alternativen?

Minns du tjejen som blivit döpt till Berit, stackarn,
minns du hur ni brukade kalla henne Beirut för att hon var så jävla BOMBAD?
...Och minns du, hur hon a l d r i g tyckte det var roligt?


Minns du hur du tjuvrökte bakom matsalen, smugglade sprit hemifrån,
p r e s s a d e dig in i blöta jeans på lördagsförmiddagen
så att dom var lagom torra för att undvika en urinvägsinflamation 7 timmar senare
när du hånglade i någon buske utanför folkparken där det var dans
för dom lyckliga som hade åldern inne eller kände vakten

Vad minns du egentligen?

Minns du när du fyllde sju år?
Vad du fick i present?
Kanske den där efterlängtade cykeln som hade två hjul i stället för tre?
En ny skolväska som du skulle ha första lyckliga dagen i skolan,
vilken du förresten skulle komma att hata 8 år senare.


Kommer du ihåg hur du kände dig när utrikesminister Anna Lindh dog?
Jag minns det, jag hade 20 minuter innan befunnit mig i Auschwitz och insåg väl inte direkt hur stor grej det var att ANNA LINDH blivit mördad i jämförelse med att
12 miljoner människor mördats för sisådär 60 år sen...
jag skäms nästan för att säga det men mina tankar var inte med HENNES familj den dagen.


Kommer du ihåg hur du kände dig sist du skulle tala inför 100 pers?
Då kanske du kan ha överseende med att jag står här och pratar om något du förmodligen inte kommer komma ihåg om en vecka
Kanske kommer du ihåg den psykiska pressen,
ansträngningarna för att överträffa dig själv för att hitta publiken
för att ge alldeles för mycket av dig själv
för att visa alla att du kan fan också vara bäst ibland trots att du inte skriver om väsentliga saker som invandrarpolitik,
alkoholmissbruk,
barn som svälter i tredje världen
för att inte utelämna andra världen och första världen
för att sedan avsluta med att alla har samma värde


Kanske minns du hur det känns att vara ofullkomlig, att inte vara bra nog, att falla på mållinjen att bli nertryckt i stövelskaften…


När du ligger där, hopplattad med förmodligen rätt grova andningssvårigheter och ingen astmamedicin hjälper

Minns då mina mästares ord;

När du rest dig
Vänd dig inte om
Det finns ingen väg tillbaka
Var ifrån du kom