I begynnelsen skapade Gud himmel och jord
Han skapade männ’skan
Sen tar han tillbaks henne igen
Och då frågar jag mig, vad var meningen med själva skapandet?


Vad är meningen med att jag står just här
Vad är meningen med att ni sitter och bedömer mina tankar som jag utvecklat till meningar som jag satt ihop till någonting som ska föreställa poesi
men som min svensklärare skulle kalla för prosa bara för att jävlas med mig för han vet att jag kommer föra det till en diskussion som han har makten att avsluta när han vill

Finns det nån mening med att leva varje dag?

Varför kan man inte bara hoppa över en del och få leva dom dagar då allt känns bra
när man sitter i solen på torget i Borås och äter en glas och tittat roat på alla hysteriska människor som letar efter försmå bikinis för att uppnå den maximala solbrännan med minimala områden på kroppen som avslöjar ens riktiga färg.

Men ni vet ju att dom dagarna är ganska få…

Jag undrar hela tiden varför
Allting måste ha ett slutmål och det kommer du inte fram till om du inte frågar varför.

Varför, varför..
VARFÖR
Allting måste ha en mening, trots att det nästan aldrig känns så
Måste allting ha en mening, just för att det nästan aldrig känns så?
Och VARFÖR känns det aldrig så att nästan allting måste ha en mening?

Men min fråga var ju egentligen;
Vad var meningen med själva skapandet?
[jag vet inte]

Vad är meningen med att jag lever här idag?
Varför tog jag inte livet av mig den där helvetesdagen i april när det kändes som att ingen stod på min sida, inte mormor, inte mamma, inte jag själv inte ens Gud fader själv och Jesus som sitter på den högra sidan, varför inte vänstra? För att höger är rätt, är höger rätt?
Alla vänsterhänta då?

Vill du veta, just varför jag bestämde mig för att leva hela mitt liv?

För att faktum är att: man vet aldrig

Imorgon kan bli den bästa dagen i mitt liv
Man vet aldrig…