en flagga,

-

kärlek är avancemang, en idé, en autopilot, ett kilat snitt mellan höften, en tveksam doft av ciderträ, en handskopa singel i handen, ett tjog sand i blodsbanden,

 hot

ett drömskt bot

ett ord

en följsamhet

populistisk förnöjsamhet

lymfom - leukemi - Hunters disease

kärlek är svalt, kallt, dränkt, och mainstreamskänkt

en droppe hårbotten naglad, i en burk av sparkad aluminium

kängad gängad

på en retur

av patologisk samverkan, en odyssé i anmärkan

-

op gröna tofflor ekar i gången

armaturer blixtrar

frysar äter sin aggregat

hand greppar dubbelhandtag

solförmörkelse slår sitt ljus

ur en stegrad panorama

ett personnummer vilar

kring halsen

-

linnelakan skyler

det var inte bara på vilket sätt trädens rörde sig, utan hur mina ben sjönk ner

 under en stående gyttja, av nakna löv , hur altaret klädde sig i kalkvita ögon

som toleransen utvigdade sig genom sand, i smekta vindar kring

blånade slöjors extravak och ur samtidighetens stillestånd, som att klockor plötsligt stannat och där tiden väntar sig ur, från en fast punkt av ingemansland

insättningsgarantier och begärande saldobesked, vittnar om törst, villkorets älta, och ur kvävda distinktioners samlade känsloförråd

det finns ett glapp mellan rådande skillnad och till saknadens förvillade enhet, och inte där går det ej heller att finna, utan endast genom cyklers kuvös, kan det möjligen anammas

-

och mina samlade lemmar, fixerade i trädet, ovanför krontakets katalys, gömd och skuggad, överslöjad av skrämmande fok, där kontraherande lövspillror väver sig samman, till en manifestation av ömhets tyg

det mesta går i viol och lila, mörkbrunt och starkt svart underground

och jag slickar mina läppar, som om det vore en betygelse att urskilja, sältans fog att yttra savets konsistens, och lägger handen kring grenens fåtaliga muskel, blickar bortåt - ur en paritet av aldrig sinande betydelse

nattvakt är det skimmer, ur glömskans resultat, som trär vishet till bundna rådgöranden, intet ont - utan vackerhet. Ur springbrunnar sinar aldrig hav, ur önskebrunnar brinner aldrig krav, en ytterst akt att reglera sin pakt

-

frostvinden reser sig ragg, och klättrar långsamt över takens horisont

bryter sig in i mellangärdet, letar sig svalt genom vener

bränner svavel

ur en aldrig siande stund

 -

jag ser hur stövlar rör sig, utan ben

som en orimlig tanke, att fastställa sig själv

och hur celler delar sig

för att slutgiltigt rinna sig samman

ur en annan stad, av lyktor

där zebror marcherar i takt

till en rasad vintergata

försiktigt, trevande

till drömmarnas palats

jag är en häger

en oas

i en spillra

född ur Samtidigheten

och sitter fast i ett rykte

-

magnolium

- hur skall vi klara det ?

- tyst jag tänker..

- bäste..

- tyst jag tänker..och pissar blod

- men bäste herre..

- ge henne allt hon vill ha

- men..

- ge henne allt hon vill ha!

- men..

- det bästa!

- hur..

- skit i hur..ge henne vad hon behöver för att överleva

-  överleva..men hon har..

- din idiot

- vad..?

- jag pissar..

- blod ?

- tyst..

- jag har kyckling i ugnen.