Mina händer var som fastlåsta, in genom kudden. och i drömmens hymn kunde jag ana. vagt. en puls.

och de stod alla i rummet. stilla.

Ur ett ögonblick for jag förbi ett berg. jag förstod att mina lår var av marmor.

också mina ben. vader. men armarna var gängliga, som gummi. slangar som yrde runt av osynligt väte. och ständigt pågick en information..någon som talade snabbt och på ett okänt språk för mig. jag förstod vad som sades, men kunde inte översätta. den delen av min kropp som togs emot, av en särskilt ilsk känsla, som en inladdning, strålande vrålande energi. jag kände hur jag skakade. som att jag blev torterad. med elchocker. genom mitt anus. mina tänder bet sig fast i tungan. och jag förnamm mina ögons inåtvända rörelser. det var vitt. allt var vitt. ett starkt strålande sken. pulserade genom hjärnans vindlingar,under en rymd där tid inte existerade.

och talet. rabblet. informationen. in i mej.

lemmarna skakade. kroppen vred sig fastlåst med små tusendels guppande stötar. som en vibrator. med nålar av atomer intryckta i varje levande nervcell.

Hundratals levande dörrar. sågs uppifrån. likt en geografisk död kartong.

ett väsents dödliga labyrint. oundgängligt en rättvisa. och inte ens ett Hades, eller tonen av Gudomliga Komedin. Detta var något annat. detta var inget mänskligt.

-

står plötsligt i korridoren.

det rinner vatten.

på golvet. från ingenstans. som att det droppar osynligt.

dörrar öppnas.

med ett fasanfullt väsen.

och jag går sakta framåt.

--

någon sitter på golvet utanför en dörr.

med en mörk filt över sig.

benen indragna.

jag vidrör det som skymmer.

och plötsligt faller filten av

och ett par beniga, seniga händer, med svarta långa naglar sliter upp filten och drar den över huvudet. det gick så snabbt så jag hann aldrig se ansiktet.

jag försöker dra av filten igen..nu med bestämdhet.

och en ung flicka tittar upp mot mej, med svullna ögon. där de vita loberna är fyllda av rött. Hennes blick följer mig nervöst och hennes hals är ärrat. med stora skav av absesser.

sen ler hon. med frätade tänder. och fnittrar.

vrider sitt huvud sakta mot mig och sträcker upp sin hand mot mitt ansikte.

fingrar försiktigt med sina naglar kring min mun...drar dom längsides..sakta.

" vem är du..." frågar jag i mitt huvud

det var som att hon inte förstod vad jag sa, eller inte hörde, för hon fascinerades av min haka..och verkade leka med sina fingrar mot min hals. Som att hon kände igen mig..eller kanske aldrig hade sett en hals förut. Ögonblicket ingav mig en fruktan, en underlig känsla, så jag försökte försiktigt fånga hennes hand för att leda bort hennes från min. Plötsligt märkte jag..att hon gjorde motstånd..det var som att jag var tvungen att lyfta hela flickan för att kunna lösgöra hennes hand från mej.

" kan du släppa min hals.." sa jag igen i mitt huvud

och plötsligt tittade hon på mej, som att hon förstod, och hennes kropp stelnade till. hon vred sitt ansikte mjukt mot andra hållet.

" hals.." tyckte jag en röst sa, inom mej

" vill du släppa min hals.." sa jag igen

" hals.." upprepade rösten vagt inom mej

Det kändes nästan som att hon förstod, och möjligen sa något. men samtidigt gjorde hon ett motstånd. eller kanske övervägde saken.

plötsligt grep hon sin hand trängre in i min hals..och ströp till.

så hårt så jag var tvungen att lyfta mig på tå i ren reflex.

Jag försökte tänka snabbt och förnuftig..hon var en ung flicka. som knappt skulle kunna förmå att lyfta en vanlig stol, men samtidigt behålla mig i ett järngrepp av en sådan starkhet så det skulle vara helt omöjligt.

min luft började tvina..och jag försökte greppa hennes handleder i våld för att knuffa undan henne..

" hals.." hörde jag igen, vagt,

" har du kommit för att hämta mej.."

luft

" har du kommit för att befria mej "

luft

" har du kommit för att ta mej härifrån "

luft

" är du gud.."

luft

" har du skapat mej "

luft

" vill du döda mej..för att befria mej "

Just då.

passerade jag gränsen mellan liv och död.

och ett oerhört vrål skakade om all existens, jag någonsin bevittnat. Upplevt.

så starkt så hela jag rann av fradga

och jag försökte tränga mig loss

slita av

bita

riva

vråla

hosta

spotta

vrålbröla

-

och det syntes

som att man satt lugnt och fint

i en park, en vacker sommardag

lugn

och med total harmoni

och kastade brödbitar till fåglarna

" komså...såja.."

och ur ingenstans

blev allt svart

-

jag gick ur kroppen, och bevittnade mig själv framledes hängd över mina knän, med huvudet snuddande, vinglande mot marken

så.. såg jag plötsligt en okänd man - passera bakom bänken

med en hammare i handen

vars skaft var lika rött

som hålet

i min baknacke

-

" ta mej härifrån " sa hon

släppte sedan sina händer ifrån sig

och drog sen skyndsamt sina avslitna handledsstumpar

in under filten