Idag satt jag en stund utanför Patisseriet i Lund, på deras gatuservering, och åt en fruktsallad. Någon meter bort satt en ung kvinna i tjugoårsåldern med frisyr och kläder i 30- eller 40-talsstil. Hon läste intensivt i en bok med gulnade sidor. Jag tänkte att hon var en person som på alla sätt genom sitt sätt att vara, klä sig och agera, protesterade mot vår digitala tidsålder. Pricken över i var en rosa liten hatt på hjässan.

Men... Plötsligt lägger hon ifrån sig boken - och plockar fram mobilen, som hon textar blixtsnabbt på med båda tummarna. Så spräcktes min illusion. Allt var tydligen bara yta. Som vanligt bedrog skenet, och det är väl vad det mesta handlar om idag, sken och yta. Vem vet, det har det kanske alltid gjort.

Jag plockade upp mitt slitna anteckningsblock och skrev ned dessa iakttagelser och tankar.