Jag hör stövelmarsch. Stampande, ropande. Som Mordors armé efter blod, efter hämnd, efter liv. Likt sagans armé, har denna även dragit in den fria människan i ledet.

Men det är av nöd, säger politikerna och folket. London brinner. London blir plundrat. Vi måste få ett slut!!!

Mitt hjärta gråter när jag tänker på vilka det är som plundrar och bränner. Barn! Kunde varit mina och dina.

Men nej! Nu går du får långt i dina tankar. Detta händer i de fattigaste delarna av London. Befolkningen är till största delen svart och kriminell….  Inte mina och dina barn….

Nej, men nästan.

Jag vill förstå mekanismerna till detta våld och motvåld.  Jag vill förhindra samma skeende i Sverige. I våra hårt segregerade områden.

Jag vill höra politikerna tala om stödåtgärder för ungdomar från tidig ålder. Jag vill se ungdomsgårdar och arbetare som bryr sig om vår nästa generation.

Stöveltrampet hörs högre och högre. Mordors trupper fylls av nynazister, rasister, huliganer.  Alla vill rensa gatorna från drägget.

Ja! Jag erkänner det har gått för långt! Och skuldfrågan är inte enkel. Men våld föder våld. Och hatet kräver mer hat.

Läser aftonbladets kommentarer. Hatet pyser från bokstäverna. Det är i denna dimvärld som Breivik fick sin energi. Det var här han kunde jobba ostört i många år. För visst måste vi befria vårt samhälle från multikuren. Visst måste islamisterna bort från våra gator och torg. Våra bostadsområden. Det är ju dem som ställer till det….

För det kan ju inte vara arbetslösheten och sysslolösheten? Svårigheten att komma in i sociala sammanhang, för att inte tala om fattigdom och misär, som är de bakomliggande faktorerna till denna förödelse?