Redan medlem?
Logga in
från Göteborg
Dagbok
Dagbok - Oktober 2012
|
Fredag den 19 Oktober 2012
Smärta inifrån.Jag kan torka mina tårar och hoppas på att dem inte ska falla mer.Jag kan torka mina tårar och hoppas på att dem inte ska synas, fast att jag vet att dem kommer falla igen. Ibland svider det så inuti min kropp, det svider så det fräter sönder min hud. Ibland känner jag mig så fruktansvärt ensam, fast att jag vet att det finns dem som står vid min sida. Men jag har belastat med för mycket under alla mina år, så jag försöker balansera det på min känslovåg, för mig själv. Det blir vad man gör det till har jag fått höra. Men ibland finns det inget som kan bära upp det som krampar så. Ibland har jag inga svar, inga svar som är hållbara nog att hålla mig upprätt. Ibland skapar jag hopp, en tro och en önskan, fast att rädslan är för stor, fast att erfarenheterna är många av att det kan skada så. Ibland vet jag inte om jag bara har förvirrat bort mig i mitt sinne, eller om det faktiskt är verkligheten jag rör vid? Jag är för rädd för att ta reda på det. För rädd för att visa upp något så osäkert och svagt, något så förvirrat och litet. Ibland ifrågasätter jag min existens. Jag ifrågasätter mina val. Jag ifrågasätter mina viljor; vad jag nu vill? Jag ifrågasätter mig själv, jag ifrågasätter varenda liten detalj. Jag frågar mig själv: Är det värt det? Är jag mogen nog att kunna ta ett beslut? Eller sitter jag fortfarande fast i min karusell som vägrar att stanna? Ibland öppnar jag upp så lätt, släpper in och säger välkommen. Men det som sitter så hårt fast, det som alltid skaver mer eller mindre där inne, kan jag aldrig riktigt glänta på... |
2022maj (1)2021maj (1)2020augusti (1)mars (1) januari (5) 2019december (1)2012oktober (1) |