På långfredagen var det fullmåne. Fru Katt var mycket påverkad av detta (trots att hon är kastrerad!) Hon hoppade gång på gång upp i mitt sovrumsfönster och "solade" sig i månskenet. Vid ett par tillfällen hade hon en mycket ljudlig konversation med månen ... eller ville hon att jag skulle komma och titta kanske?

Tant Hund har fått många och långa promenader under påskhelgen och sedan sovit djupt och gott när vi tittat på TV, så djupt att hon flera gånger snarkat. Sist varje kväll har det blivit den vanliga kvällsrundan.

Efter kvällsrunda har alla sedan somnat gott i sina sängar och korgar... i två timmar! Sen börjar nattvandringen (som när man hade småbarn!). Det brukar börja med att Tant Hund går runt för att, ja, liksom kolla läget i huset. Då passar Fru Katt på att lägga sig i hundkorgen. Tant Hund går då ut i hallen för att lägga sig på dynan ... men där har redan Fröken Katt slagit sig till ro. Då kommer Tant Hund och buffar och slickar på mig. Då är det bara att gå upp, ta Fru Katt i famnen, natta Tant Hund i korgen och sedan ta med Fru Katt till sängen.

Alla somnar om ... i en timma eller så! Då ska Tant Hund dricka vatten i köket och då passar antingen Fru Katt eller Fröken Katt på att ta hundens korg. Den andra katten tar då raskt dynan i hallen och Tant Hund blir utan sovplats. Då kommer givetvis och väcker mig. Bara att stiga upp, hämta katter och natta hund i korgen igen.

Så där har det sedan fortsatt fram till niotiden på morgonen då givit upp och stigit ur sängen för att göra morgonkaffe... då somnar alla de små djuren så sött!

Ja, nu har vi nu hållit på så varje natt det varit månsken. Just ikväll är det mulet och snöar och jag hoppas att det fortsätter så hela natten. Då kanske jag får sova hela natten... ?

Jag sov ganska oroligt i natt. Tror det berodde på den envisa hostan. Straxt efter klockan ett vaknade jag av ett extra envist hostanfall. Jag gick upp och tog lite hostmedicin och tittade till alla andra. Hunden sov lugnt i sin korg, den ena katten sov i soffan och den andra på gästsängen. Min vän sov lugnt i sängen bredvid min, han snarkade till och med lite. Jag kröp ner i sängen igen och kände hur jag sakta flöt bort mot sömnens lugna rike.

Plötsligt satte jag mig rakt upp i sängen! Någon knackade på dörren med portklapparen!
Jag tittade på klockradion, den visade 01:39.
Vem? Varför? Mitt i natten?!
Jag lyssnade spänt och hör då hur hunden går upp ur sin korg och går fram till ytterdörren. Jag hör att hon viftar på svansen för den dunkar svagt mot elementet i hallen.

Jag skuttar snabbt ur sängen och sveper morgonrocken om mig. Hjärtat bultar och jag känner mig väldigt osäker men inte direkt rädd. Jag vågar ändå inte gå fram till dörren direkt, utan smyger först ut i köket och tittar ut genom fönstret...

Där utanför finns... Ingen! Jag tittar ut mot träden, parkeringen och vägen men det finns inte en enda levande varelse som skulle ha kunnat knackat på dörren!

Både hunden och jag står där i dörren som frågetecken och undrar. Hur kunde vi båda ta så fel? Eller drömde hunden och jag samma dröm?

Allt är en enda dimma. Jag minns inte i vilken ordning saker och ting sker. Febern stiger upp mot 40 grader och jag hör mina egna andetag rossla. Varje andetag skär som knivar i lungorna. Jag halvsitter i sängen mot tre kuddar och somnar och vaknar om vartannat.
Hunden får då och då en snabbkiss utanför ytterdörren, mer orkar jag inte.

Jag hör min vän komma in genom ytterdörren (tur att han har egen nyckel!). Hunden blir så glad. Mina tårar rinner, av glädje att se hunden så pigg igen och av utmattning.

Straxt somnar jag djupt för första gången på flera dygn. Jag känner mig så trygg och lugn nu när min vän är här.

Han går ut med hunden, som för första gången sedan hon blev sjuk vill gå en lite längre promenad. Vilket framsteg! Han ger henne mat och vatten. Han diskar och plockar i ordning i köket. Lagar mat som han köpt med sig och kommer in med på bricka till mig i sängen. Vi äter tillsammans i sovrummet. Han ger katterna mat och vatten.

Han stannar till sent och går ut sista svängen med hunden innan han stoppar om mig, ser till att jag har allt jag behöver inom räckhåll, släcker alla lampor, låser och går.

Jag sover tryggt hela natten med vetsakpen att han kommer tillbaka imorgon.