Redan medlem?
Logga in
Frida Louise
33 år
Dagbok
Dagbok - April 2008
|
Tisdag den 22 April 2008
Tisdag 22/4 2008Jag är sjutton. Född i mars. Jag tror inte man kan definiera något. Jag tror att verkligheten endast kan beskrivas genom konsten. Jag tror inte på statistik, underhållning eller partipolitik.Jag kan mycket sällan sätta mina tankar i ord. Jag hittade dock en text som jag tycker är ovanligt klarsynt för att vara min. Den beskriver det jag ofta känner och tänker. 2007-10-20 15:47 I will begin where I was when my thoughts ran off with me. In the bath. Water is cleansing. No, it is not. It is full of dirt. It is not from my body, or is it? Death is floating about. I am coming face to face with death, with the truth, they are one now. The truth is constantly in the corner of the eye, so we look away. I would like to be entertained so that I can look away. Thank you Tv for shutting off my brain so that I wont have to see it. When I will see it in front of me I will die, because it is definitive. I dont want to die, I would like to stay a parasite. Where is this dirt coming from? Dead bugs. Are they thoughts? Crawling out of my ear again, I shut off the light, no need to stay in there. I see the foolish and the even more foolish; those who are intellectual, who devote themselfes to hiding behind thoughts in order to avoid truth. But life isnt definite, art isnt definite. The wish to define is only a fear of not being sure. Not being sure behind a thought, an idea, to apply on everything and make it comprehensible. Death is an inevitable development of life. It is impossible to hide from death and the truth; that we are nothing on our own. When you realize you are alone, you die. We cannot reflect ourselfes. We need eachother to reflect ourselfes and stay alive and real. I wither on my own. My feelings wither in my head like paintings in museums. They are just hanging there. I cant upset myself so that theyll move. Upset me so that theyll move and move forward. Like an earthquake would upset and shake the museum. To make it stop existing in the past. To move it forward. I would only like to feel now without thinking too much. Tänker på min man som jag alltid gör Snuddar vid honom i tanken vad mer kan jag göra? Det är svårt oftast, svårare ibland för han lever och finns i ett annat land. Jag vill tjata lite om honom. Lördag den 19 April 2008 Lördag 19/4 2008Lördagen spenderar jag i min säng. Det är bara en massa moln ute och jag är lite förkyld.Känner inget behov av att skriva vackert eller ärligt. Min säng är ganska tom trots att mina katter ligger i tåändan. Den är alltid ganska tom. Den är liten men stor nog, för två. Jag undrar men vet ändå varför det inte är så. Dagar som denna brukar jag bli deillusionerad och blunda och leka med tanken på hans närhet. Jag brukar tänka att han ligger tätt intill och är stor nog att hålla hela mig i sin famn. Att vi bara ligger där, ingen början eller slut, bara ett ögonblick i vår samvaro. Han är sju år äldre och fjorton centimeter längre än mig. Han är förutom de två detaljerna fullständigt odefinierbar. Han har bruna ögon, också. Vi är separerade av atlantiska oceanens vatten. En gång när jag var på fest ringde jag honom och sluddrade i luren. Han sa att jag var söt när jag är full. Sen sa min kompis mamma att någon idiot ringt till USA en fredag och att det blev jävligt dyrt. Så brukar min mamma också säga... Det var nog inget mer. ![\"Photobucket\"](\"http://s18.photobucket.com/albums/b129/Threedeehoo/?action=view¤t=knytt-1.jpg\")
|
2012april (1)mars (4) februari (3) 2008april (2) |