Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

Grävling


Female icon från Umeå


Dagbok

Dagbok - Juli 2017

« Tillbaka till dagböcker

Anteckningar, början av juni 2017

Onsdag den 5 Juli 2017

Jag glömde ta med kameran

... men jag har bilder gjorda av ord:

Havet havet maneterna
hundlokor vid stranden, doften av honung
doften av salt
vågornas taktfasta klunkande
solen värmer genom molnen
en stor grå fågel, kanske en lom
svalljumma havsvinden
måsarna som ropar ut sin måslighet
och där ute, det riktiga havet
havssnäckorna som små stenar på klipporna
små krabbskal med taggiga kanter, vrakdelar ur liv
rödmyror i strandgräset
den överväldigande doften av hundlokor, honung
en slät sten i handen, sand som blåser bort
en smal kil av vatten mellan klipporna
snäckorna som klamrar sig fast när vågorna väller över dem
hela havligheten

Jag har ett perfekt gryt. Skrivdon, en bok med Tranströmers dikter, några inspirerande bilder, en blå, kantstött kopp med lakritste, ett golv med varma solfläckar, solskenet genom fönstret mjukt i nacken.

En liten snäcka, vit och perfekt. Blåstång i mörka härvor på stranden. Sanden ljum mot mina bara fötter. Havets sövande froosh. Små hål där havsdjur bor, som de grävt åt sig i den fuktiga, sammanpackade sanden just utom räckhåll för vågorna nu. Sanden är mjuk som torr kattpäls. Jag borrar ner hälarna. Jag står stadigt här. Havskolonn. Vänliga sandkryp. Svarttorkad tång. Alglukten. Sandflugor. Vågornas hyssjande. Jag gick länge över stranden längs havet, utforskade sanden med tårna för att hitta den mjukaste plätten att sätta sig på. Jag tror att jag hittade den.

Jag såg en stor svan. Och en gräsand som doppar huvudet efter mat i vågorna. Den måste paddla fort med fötterna där under ytan för att inte föras med baklänges.
Jag såg en flygmyra, stor och rödsvart. Den kämpade sig till fots uppför ett grässtrå.
Bläck på händerna, jag vill leva så.
Jag har det så bra. Bortskämd med allt fantastiskt. Solvärmen, gräsmattans mjukhet mot ryggen, en ljum vind, små insekter som svirrar förbi i synfältet, fågelsånger.

Två ringduvor betar i gräsmattan utanför fönstret. Jordgubbsteet är så gott att jag måste anstränga mig för att inte skratta rakt ut. Nu tvättar de sig, duvorna. Kliar sig på nosen med ena foten som en katt. Nappar efter en fluga i luften. Nu flög de bort, deras runda magar, vingpennorna, den vita nacken.

Olika arter har olika färgseende. Grönt för en och grönt för en annan. Olika individer av människa har olika ögonfärg. Nålsticksögon, den primitiva prototypen, ljuskänsliga celler.

Jag rundar en buske och där bakom växer en flock solar. Jag stannar. Maskrosdun fäster vid sömmarna på mina kläder. Jag står varm, solen i ryggen. Att beskriva hur en maskros doftar utan att veta att det är en maskros. Solhettan håller en mjuk hand om min nacke. Barnen badar och ropar. De ofunna barnen dunkar inne i kroppen. Sädesärlans ty-itt, ty-itt. Lyssna på rösterna. De vördar dig, vill dig inte illa. De ropar ditt namn när du somnar, du hör det halvvägs inne i drömmen och blir plötsligt varse det, som att trampa genom isen och finna där under det omättliga vattnet, vilande. Att du hette något, du hade nästan glömt. Sömnen sluter sig om dig medan du ännu försöker finna ett svar. Vad ropar man till den som har allt?

Löven fladdrar mot varandra som en tyst men mycket ivrig applåd.
En målning döljer det första penseldraget
Vinden tilltar. Om vi vore moln vore vi långt borta nu.

Luften mjuk och tunn av ett tidigt regn. Fåglarna ivriga, ilande genom luften, stigande, fallande. Lågmälda samtal på avstånd, överröstade av fågelorkestern. Havet ligger krusigt och lugngrått. Det ständiga bruset. Allt här är tillgivet och beständigt. Strandhällarna, det oupphörliga fåglandet, orden som kommer sakta strömmande. Det får ta tid. Det får ta den lena, ljumvarma tiden. Fågelivret. Flygplansljudet. Det mjuksvarta fladdrandet av en stor kråka som flyger upp ur strandängens växtlighet. Jag kan blunda här. Jag kan blunda och låta kroppen sakta fyllas av ord.

Från taknocken håller koltrasten tal
på andra sidan, havet
regnet strilar hänfört

Saker som jag borde ha tagit med:
Kamera
En liten ask för snäckor





 

2020

december (1)
oktober (1)
augusti (1)
mars (1)

2019

november (1)

2017

december (1)
juli (1)

2014

september (1)
augusti (1)
juni (1)

2012

januari (1)

2010

december (1)
september (1)