Idag var jag på permission på Lida i Tullinge med min tjej

och hennes underbara hund Aston. Det var första gången på ett år,

och jag fick vara ute i friheten i fyra timmar, det var underbart

med hamburgare och grillad korv, och vi kysstes och kramades

i friheten, för en liten stund levde jag igen, det var så skönt

så underbart, att få känna sig älskad igen, det var ett tag sedan.

Att få busa med hunden Aston igen var härligt, det ger mig kraft

att fortsätta kämpa mot friheten igen, för jag hade närapå glömt

eller slutat tänka på den, för det går inte att tänka på friheten

när man sitter inlåst på obestämd tid som jag nu gjort i 19 år,

det är bara att ta ett steg i taget, le och flyta med, göra dagarna

korta men meningsfulla.