Så tomt kan det aldrig bli

och du undrar om du ska stanna
och jag frågar varför

När du ser min förslitna kropp
urmärglade ansiktsdrag

och jag ser tillbaka
med tomhet i ögonen
och ett leende på läpparna

Dina ögon klarar ej att se
att inombords dränks mina tankar
av drypande ångest

Den som spjälkat ur mina kinder
och slipat fram mina former
De du så väl tycker om

och du undrar varför jag slitit av mig mina kläder
och blottar mig inför dig

och jag frågar varför

Men dina tankar har redan försvunnit
vandrat nerför min kropp
som jag lånar ut till dig